Småföretagarnas Riksförbund
Småföretagarnas Riksförbund

Näringspolitiskt program

Ett socialt skyddsnät lika för alla

Det sociala skyddsnätet måste bli lika tryggt för företagare som för anställda. Både när det gäller lagstadgade och kollektivavtalade försäkringar. Men så är det tyvärr inte idag. Våra beslutsfattare fokuserar alltför ensidigt på hur sjukpennings‐, arbetslöshets‐ och pensionsfrågor ska utformas för att anställda ska få ett så tryggt socialt skyddsnät som möjligt. Detta gör man trots att samtliga partier är överens om att Sverige behöver småföretagen, med tanke på att det är i småföretagen som de flesta jobben skapas. Den nystartade småföretagaren har varken tid eller ork att sätta sig in i alla regler. Det är inte ovanligt att företagare, som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet, plötsligt inser att det sociala skyddsnätet inte ger den trygghet som man förväntat sig. Utan en rimlig ersättning, både när det gäller sjukdom och arbetslöshet, kan det bli svårt för småföretagaren att driva sitt företag vidare.
Vi, i Småföretagarnas Riksförbund, kan inte acceptera att våra medlemmar ska leva med den här osäkerheten. Och vi kan heller inte förstå varför villkoren för småföretagen ska vara sämre än villkoren för anställda.

Förväntade effekter av samma sociala skyddsnät för alla:

• Fler vågar starta företag.
• Fler orkar bedriva och utveckla nya företagsidéer.
• Fler företagare får samma förutsättningar vid sjukdom och föräldraledighet.

Ojämlikt försäkringsskydd

I dag omfattas de flesta anställda i Sverige av flera olika personförsäkringar: tjänstepension, livförsäkring (exempelvis TGL) och arbetsskadeförsäkring (TFA). Tjänstepensionen, som är ett komplement till den allmänna pensionen, betalas av arbetsgivaren och storleken på den ökar ju högre lönen är. Livförsäkringen ger ekonomisk ersättning till efterlevande vid dödsfall och den privata arbetsskadeförsäkringen, som är ett komplement till den statliga arbetsskadeförsäkringen, ersätter skador som inträffar i arbetet. Som egen företagare ser det annorlunda ut. Nu måste företagaren själv teckna sina försäkringar (exempelvis privat pensionsförsäkring, företagsförsäkring, sjukförsäkring, livförsäkring, arbetsskadeförsäkring, sjuk‐ och olycksfallsförsäkring.) Vi i Småföretagarna informerar våra medlemmar om detta och kan även erbjuda dem ett trygghetspaket med prisvärda försäkringar. Men dessvärre är det många företagare som inte tecknar vissa försäkringar
trots att de borde det. Här måste den allmänna informationen till nystartade företagare bli mycket bättre och framförallt tydligare.

Inför lika karensregler oavsett företagsform

Den obligatoriska sjukförsäkringen, som alla svenska medborgare omfattas av, är inte lika för alla. För anställda som blir sjuka gäller en karensdag. Därefter betalar arbetsgivaren sjuklön under
resterande 13 dagar.
För företagare som har enskild firma, handels‐, eller kommanditbolag ser det dock annorlunda ut. Företagaren har alltid en grundkarens på 7 dagar, men kan hos Försäkringskassan ändra sin karens
och därmed välja 1, 14, 30, 60 eller 90 dagars karens. Detta gäller bara tills man fyller 55 år. Därefter är man förbjuden att byta till en lägre karens. Visserligen blir de sociala avgifterna, de så kallade
egenavgifterna, lägre ju längre karens företagaren väljer, men i det ögonblicket företagaren blir sjuk kan det vara av stor ekonomisk betydelse att få ersättning i form av sjukpenning så fort som möjligt. I
det här sammanhanget är det alltså mer fördelaktigt för en småföretagare att ha så få karensdagar som möjligt.
Den som däremot driver aktiebolag (AB) omfattas av andra regler. Ägaren anses som anställd i bolaget och har därmed en karenstid på 14 dagar, vilket innebär att företagaren får betala sjuklön till
sig själv. För att förenkla regler och låta alla få samma rätt till sjukförsäkringssystemet så bör:

Alla oberoende av hur man försörjer sig, ska ha samma antal karensdagar, d v s 1.

Detta skulle även underlätta möjligheterna att skifta mellan att vara anställd och företagare i olika företagsformer. Enligt Socialdepartementet valde 96 % av egenföretagarna inte aktivt någon speciell karenstid år 2011.

I utredningens förslag (SOU 2008:89) framgår ”slutsatsen att den rådande särbehandlingen av företagare i olika företagsformer är svårbegriplig samt leder till att företagare behandlas olika beroende på val av företagsform.” I diagrammet nedan kan man se att företagare har betydligt mindre möjlighet att använda delar av trygghetssystemet, i synnerhet gäller det föräldraförsäkringen (från SOU 2008:89).

tabell 1 Näringspolitiskt program

Inför lika regler vid nystart oavsett företagsform

Nystartade företag som väljer företagsformen enskild firma, handels‐, eller kommanditbolag, har rätt till ett uppbyggnadsskede på två år. Det innebär att företagaren får uppskatta hur stor den totala nettointäkten kommer att bli under de närmaste två åren. Ibland kan man räkna på hur stor lön en anställd skulle ha haft inom samma bransch. Försäkringskassan beräknar sjukpenningen utifrån den beräknade nettointäkten. Detta gäller inte för aktiebolag; där är det den uttagna lönen som ligger till grund för sjukpenningen. Den som inte tar ut någon lön ur sitt företag får därför ingen sjukpenning och/eller föräldrapenning. Det här kan vara förödande för relativt nystartade företag vars ägare drabbas av långvarig sjukdom. Som reglerna är utformade missgynnas dessutom kvinnor dubbelt
upp. En kvinnlig företagare som blir gravid och inte får någon sjukpenning får inte heller någon föräldrapenning. Hela familjens ekonomi kan raseras. Om vi vill, att småföretagen ska bli fler och att nuvarande företag ska växa, måste politikerna skapa ett rättvist, förståeligt och tryggt regelverk, lika för alla företag.

Det finns dock ett förslag, i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (SOU 2015:21) att även aktiebolag ska omfattas av ett uppbyggnadsskede under tre år. Vi ser positivt på det här förslaget men föreslår ett uppbyggnadsskede på fem år istället för tre år. Det skulle ge en helt annan trygghet för alla ambitiösa och duktiga nyföretagare.

Generösare regler vid arbetslöshet

Såväl anställda som företagare kan bli medlemmar i en arbetslöshetskassa
(A‐kassa). När en anställd blir arbetslös baseras ersättningen från A‐kassan på den tidigare lönen i företaget. Så länge den tidigare anställde är arbetssökande förändras inte ersättningsnivån, som idag är 80 procent av inkomsten upp till ett inkomsttak på 18 700 kronor.

Det gör den däremot för företagaren. Om företagaren tvingas avveckla sin verksamhet inom två år från det att företaget startades får den nu arbetslöse företagaren sin ersättning baserad på den inkomst han/hon hade som anställd. En förutsättning är att företagaren tidigare har haft en anställning. Här likställs alltså företagaren med en anställd. Men om företagaren däremot avvecklar sitt företag efter två år från det att företaget startades baseras ersättningen på nettointäkten (gäller enskild firma, handels‐, och kommanditbolag) eller den totala lönesumman (gäller aktiebolag). Om företagaren av en eller annan anledning tvingas lägga ner sin verksamhet efter två år är risken mycket stor att han/hon får en låg arbetslöshetsersättning, vilket i sin tur kan resultera i en ekonomisk katastrof.

Det finns dock ett förslag, i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (SOU 2015:21) att utöka antalet uppbyggnadsår från nuvarande två år till tre år.

Vi ser positivt på det här förslaget men föreslår ett uppbyggnadsskede på fem år istället för tre år. Det skulle ge en helt annan trygghet för alla ambitiösa och duktiga nyföretagare.

Statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) för perioden 2008‐2013, visar att nästan hälften av alla privat anställda arbetar i företag med färre än 50 anställda. Den här gruppen fortsätter dessutom att öka.

tabell 2 Näringspolitiskt program

Utveckling av antal anställda under de senaste sex åren. Y‐axeln visar antalet anställda och x‐axeln visar år (SCB)

Sänkt arbetsgivar/egenavgift

För att stimulera småföretagen att våga anställa föreslår vi, i ett första skede, ett borttagande av den allmänna löneavgiften i arbetsgivar‐ och egenavgiften för upp till 10 anställda, vilket innebär lönesummor på ca 3 miljoner kronor. Den allmänna löneavgiften är inte kopplad till någon förmån för individen utan bör ses som en skatt. För år 2015 har den allmänna löneavgiften höjts till 10,15 % av bruttolönen.

Att ta bort den allmänna löneavgiften för upp till 10 anställda skulle minskat statens inkomster med 17,3 miljarder kronor (beräkningar för 2013), vilket motsvarar ungefär 4 % av inkomsterna från avgifter och skatter på företagande (arbetsgivar‐ och egenavgifter). Jämförelsevis innebar jobbskatteavdraget en minskad inkomst på 86 miljarder (2013). Beräkningen på 17,3 miljarder är baserad på att inga arbetstillfällen skapas, men vid en enkätundersökning bland våra medlemmar hösten 2013 uppgav nästan 60 % att de skulle anställa personal om arbetsgivaravgiften halverades.

Vid en sänkning av arbetsgivaravgiften med ca 10 procentenheter, genom borttagande av allmänna löneavgiften, istället för 15, som en halverad arbetsgivaravgift innebär, kan man anta att det kommer att bli nästan lika många fler anställningar. Det är störst relativ risk/möjlighet för de minsta företagen att anställa.

tabell 3 Näringspolitiskt program

Enkät bland Småföretagarnas medlemmar hösten 2013 med 1 043 svar på frågan hur de skulle agera vid en halvering av arbetsgivaravgiften.

Den nya välfärden gjorde ett räkneexempel i september 2014 utifrån en SKOP‐undersökning. Vid en halverad arbetsgivaravgift uppgav 60 % av företagen att de skulle anställa, vilket skulle innebära minst 144 000 nya jobb. Genom att minska statens utbetalningar av bidrag tillsammans med de nyanställdas arbetsgivaravgifter och skatter skulle detta bli ett nollsummespel för statsbudgeten.

Vi tycker att det är en bra början att starta med de mindre företagen, med tanke på att fyra av fem jobb skapas i dessa företag. Så har det varit under de senaste 20 åren och det finns inget som säger att den trenden inte kommer att hålla i sig. Målet bör vara en halvering av arbetsgivar‐ och egenavgifterna. I vår senaste undersökning 2014 säger 73 procent av Småföretagarnas medlemmar att de skulle anställa minst en ny medarbetare om arbetsgivar‐ och egenavgiften sänktes från nuvarande cirka 30 procent till 15 procent.

Större privat sektor

Den privata sektorn har under de senaste åren ökat betydligt mer än den offentliga, vilket tydligt framgår av SCB:s statistik över antalet anställda i Sverige per arbetsgivargrupp under perioden 2004 ‐ 2014:

Privat sektor + 596 638
Statlig + 16 862
Kommunal -76 319
Landsting + 16 283

 

tabell 4 Näringspolitiskt program

 

 

 

Fördelningen av andelen anställda i Sverige fjärde kvartalet 2014 enligt SCB.

 

 

 

 

Förväntade effekter av sänkt arbetsgivaravgift:

• Många nya arbetstillfällen.
• Många nya företag.

Detta på grund av:
• Lägre fasta kostnader vid företagande, vilket öppnar möjligheter för bättre ekonomi och möjlighet att utveckla nya företagsidéer samt ökad konkurrenskraft.

• Att inkomster för egenföretagare mer liknar anställdas. I dag har egenföretagare i genomsnitt betydligt lägre inkomster för betydligt högre arbetsbörda än anställda i Sverige. Incitamenten för att starta och driva företag ökar.

• Mindre behov och därmed lägre kostnader för bl. a. arbetsmarknadsåtgärder (som i många fall visar sig ineffektiva), arbetslöshetsersättning och sjukpenning. Resultatet blir också ökande statliga inkomster från skatt på arbete och företagande.

Arbetsgivaravgiften då och nu

Arbetsgivaravgift infördes i Sverige 1960 och utgjorde från början några procent av arbetstagarens bruttolön. Därefter höjdes arbetsgivaravgiften successivt och har sedan slutet av 1970‐talet legat över 30 procent. De största delarna av arbetsgivaravgiften är ålderspensionsavgift (10,21 %), allmän löneavgift (10,15 %, vilken ökat med 2,66 %‐enheter motsvarande 35,5 % sedan 2009) och sjukförsäkringsavgift (4,35 %, vilken minskat med 2,36 %‐enheter sedan 2009).

Eftersom allmän löneavgift och efterlevandepension inte kopplas till någon förmån måste dessa betecknas som ren skatt på arbete. Den allmänna löneavgiften är inte destinerad till något särskilt angivet ändamål, utan infördes 1995 som en s.k. EU‐avgift på 1,50 %. ”Regeringen har särskilt angett att det ska finnas en tydlig koppling mellan den avgift som betalats in och den ersättning som erhålls i sjukförsäkringen” (SOU 2008:89). I diagrammet nedan kan man se utvecklingen av i synnerhet Allmän löneavgift, vilken verkar fungera som ”balanspost” för att hålla uppe arbetsgivaravgiften på en fortsatt hög nivå.

tabell 5 Näringspolitiskt program

Enligt Ekonomistyrningsverket (ESV) inbringade den Allmänna löneavgiften drygt 130 miljarder kronor år 2013. De beskriver även det årets skillnad mellan de 37 miljarder vi betalar till EU och de 10 miljarder vi får tillbaka i form av bidrag från EU.

Enligt Socialförsäkringslagen är arbetslöshetsförsäkringen inte en del av socialförsäkringen. Arbetsmarknadsavgiften i socialavgifterna används för finansiering av bl.a. arbetslöshetsförsäkringen, vilket innebär att socialavgiften finansierar förmåner som inte ingår i socialförsäkringen (SOU 2008:89).

Försäkringskassan anser (SOU 2008:89) ”att det är viktigt för tilltron till socialförsäkringen att socialavgifter i huvudsak hanteras som försäkringsavgifter och inte som skatter”.

Försäkringskassan vill därför ta bort:
• Föräldraförsäkringen, eftersom den inte kan anses vara en försäkring
• Efterlevandepensionsavgiften, eftersom den inte genererar några nya rättigheter då änkepensionen är under avveckling

Försäkringskassan anser att två avgifter bör sänkas:
• Sjukförsäkringsavgiften
• Arbetsskadeavgiften

Egenavgifter, vilka ska betalas för enskild näringsverksamhet, har ungefär samma nivåer och storlek som arbetsgivaravgifter (31,42 % respektive 28,97 %).

Att höja avgifterna (skatterna) under 1960‐ och ‐70‐talen gick ganska lätt. Exportindustrins goda konkurrenskraft upprätthölls genom ideliga devalveringar av svenska kronan vilket i slutändan skapade inflationstryck, stigande räntor och förlorade marknadsandelar för exportindustrin. Sveriges småföretagare vill därför att arbetsgivar‐ och egenavgift halveras! Genom en sänkning av arbetsgivar‐ och egenavgifterna kommer fler i arbete och därmed minskar behov och kostnader för bl.a. arbetsmarknadsåtgärder (som i många fall visar sig ineffektiva), a‐kassa och sjukförsäkring. Resultat blir ökande skatt på inkomst från arbete och företag, vilket ska läggas till det redan idag överfinansierade sjukförsäkringssystemet.

För att underlätta nyanställning av ungdomar, arbetshandikappade och andra som ”utestängs” från arbetsmarknaden kan man helt avskaffa arbetsgivaravgifterna under första anställningsåret. Motivet till detta är att väldigt få människor har den kompetens som ett mindre företag har behov av och att det därför ofta tar ända upp till ett år innan en nyanställd ”försörjer sig själv”.

Rättssäkerhet för företagare

Företagare har ett stort underläge mot myndigheter och domstolar när det gäller rättssäkerheten i Sverige. De har aldrig lika stora resurser att sätta in som myndigheterna, när det gäller t. ex förvaltningsprocessen. Många lagar och bestämmelser tillämpas dessutom olika beroende på var i landet man bor.

Skatteverket ska inte kunna lägga på företagare skatter och avgifter förrän den rättsliga frågan avgjorts av högsta instans. Vi önskar här samma rättsprinciper för företagare som för övriga medborgare. Skatteverket ska heller inte försvåra verksamheten för företagare genom omotiverade extrakontroller.

När det gäller skatteprocessen är det nästan uteslutande företagarens skyldighet att styrka sina avdrag medan Skatteverket inte har några som helst skyldigheter att lägga fram bevis för sitt beslut. Företagaren måste dessutom betala sin skatteskuld innan den rättsliga frågan slutligt avgjorts, vilket i många fall visat sig förödande för verksamhetens fortsatta existens. Det måste betecknas som otidsenligt, att myndigheten Skatteverket kan döma ut bötesbelopp (eg. avgift) innan domstolen avgjort ärendet. På detta vis kan Skatteverket se till att småföretagaren inte har råd att anlita expertis för att kunna driva sin process på rättvisa villkor.

Skatteverket ska se till att det blir rätt

Om man är åtalad för brott har man rätt till offentlig försvarare på statens bekostnad, men är man som företagare misstänkt för att inte ha skött skatteredovisning eller inbetalning i enlighet med Skatteverkets uppfattning, står inte samhället för något stöd alls. Skatteverkets personal är betald av medborgarna för att vara experter på skattefrågor och borde därför kunna hjälpa företagaren så det blir rätt och riktigt.

Minskade handläggnings‐ och lika svarstider

Vid kommunikation med Skatteverket förväntas en företagare återkomma med förklaring och/eller svara snabbt, ofta inom 10‐14 dagar. Det kan dock ta lång tid innan företagaren får ta del av Skatteverkets beslut. Vill det sig riktigt illa kan företaget p.g.a. det sena beslutet tvingas till konkurs.

Skatteverket borde uppmärksammas på sin servicefunktion, känna större ansvar och korta sina handläggnings‐ och svarstider.

Detta gäller tyvärr inte bara Skatteverket utan även för handläggning av Havs‐ och Vattenmyndigheten, Arbetsmiljöverket, Kronofogdemyndigheten m.fl.

Minskad regelbörda för företagande

Under flera regeringsperioder har ministrar talat om minskad regelbörda för företagare. Tyvärr märks inte mycket av detta, trots att statliga Tillväxtverket konstaterar att företag med 10‐49 anställda anser regelbördan som det största hindret för tillväxt. En anledning till att antalet regler inte minskar kan bero på att för varje lag som ändras skapas nya föreskrifter som ska granskas av byråkrater.

Det är hög tid att minska regelbördan och kontrollerande tjänstemän. De regler som behövs för sunt företagande måste bli så pass få och enkla att även de små företagen kan hålla reda på dem och därmed följa dem. De tjänstemän som är experter inom sina respektive områden måste i första hand försöka hjälpa och stödja i stället för att försöka leta fel.

Förväntade effekter av rimlig regelbörda för företagare:
• Tryggare och gladare företagare eftersom man känner till reglerna och kan följa dem
• Logik i regelberget och lika konkurrens
• Fler som vågar starta och driva seriösa företag

Krångliga regler ökar
Sverige har en högre regelbörda än OECD‐snittet när det gäller anställning och finansiering medan exempelvis Danmark har lägre regelbörda än OECD‐snittet för samtliga dimensioner (Världsbanken).

I Näringslivets Regelnämnds (NNR) Effektivare regelverk med fokus på tillväxthinder i Sverige 2014 anger företagen att reglerna blivit krångligare under 2014.

tabell 6 Näringspolitiskt program

Från NNR:s Effektivare regelverk med fokus på tillväxthinder i Sverige 2014

Krav på uppgifter från myndigheter

Svenska myndigheter använder företagen som uppgiftslämnare för olika former av statistikuppgifter. Samma uppgifter krävs in från olika myndigheter, trots att uppgifter redan lämnats till någon myndighet. Ett av problemen är att myndigheter tar betalt av varandra för att dela med sig av företagsuppgifter. Att inhämta uppgifter från företag anser de är gratis eftersom företag inte vågar eller kan fakturera t.ex. Skatteverket för deras uppgiftskrävande.

I t.ex. Norge och Nederländerna används ett centralt register, varifrån myndigheter hämtar sina uppgifter. För att begära ytterligare uppgifter från företagen krävs en tydlig och ordentlig motivering. Detta borde även gälla för Sverige.

Införandet av personalliggare

Lagen (SFS 2006:575), som innehåller krav på personalliggare, infördes som ett försök för företagare inom restaurang‐ och frisörbranschen. Någon opartisk uppföljning av detta försök är inte gjord, trots att lagen visat sig tandlös såtillvida att de oseriösa företagarna har flera liggare och de seriösa kan drabbas av kontrollavgifter och avbrott i verksamheten vid kontroller. Enligt Riksrevisionen har reglerna om personalliggare kostat företagen 365,5 miljoner kronor under perioden 2006‐2010.

Kravet på personalliggare har lett till att Skatteverket har tvingats anställa fler tjänstemän samtidigt som frisör‐, restaurang‐ och tvätteribranschen drabbas av allt krångligare regler. Regeringen föreslår nu att även byggbranschen ska drabbas av detta krångel.

Lagen om kassaregister

Lagen om kassaregister har samma effekt som för personalliggare, d.v.s. att seriösa företagare drabbas av ökade kostnader för investeringar och kontroller, samtidigt som de oseriösa kommer undan. Cirka 70 procent av företagen som berörs anser att investeringen i nya kassaregister inte uppfyller regeringens förväntningar på minskad svarthandel. Småföretagen är mer negativa än
storföretagen. Enligt Småföretagarnas undersökning uppgav 50 procent av företagarna att införandet av reglerna om kassaregister kostat dem mer än 20 000 kronor.

Den för året nya regeln om krav på kassaregister för svenska torghandlare, visade sig redan efter ett par månader vara feltänkt eftersom många torghandlare ”flaggade ut” sina företag enligt Skatteverkets nationelle samordnare.

Olika regler för enskild firma och aktiebolag

För den som driver företag i aktiebolagsform är det möjligt att göra avdrag för sjuk‐ och hälsovård, som t.ex. besök hos sjukgymnast, massage och gymkort. För den som driver företag som enskild firma eller handelsbolag är detta inte tillåtet. Denna skillnad har inte något motiv i vare sig hälsa eller skattekontroll.

Krånglet skapar onödiga kostnader

I de flesta fall medför ökad regelbörda krångliga och onödiga regler för företagen ex när det gäller jämställdhetsplaner, kommunala avgifter utan kontroll och råd, SCB:s krav på statistikuppgifter, regler om utskänkningstillstånd, transporter av farligt gods. Listan kan göras hur lång som helst. Som arbetsgivare ska man sköta Skatteverkets uppgift att redovisa och driva in skatt (betala de anställdas preliminärskatt), hantera de anställdas försäkringar, betala mätningsavgift till facket (om man hör till Byggnads) o.s.v.

Företagens kostnader för regler inom skatteområdet ökade med 582 miljoner kronor till 6,93 miljarder kronor (RIR 2012:6) under perioden 2006‐2010. Dessutom ökade Skatteverkets förvaltningskostnader med nästan 1 miljard (16,4 %) till nästan 6,7 miljarder kronor/år (ESV) under perioden 2004‐2011. Ibland verkar det som fler regler för småföretagare automatiskt ökar antalet anställda på Skatteverket. Nämnas kan att under år 2010 ändrades reglerna för egenföretagares karensdagar, vilket föranledde följande kommentar: ”Skatteverket vill därför erinra om att ändrade avgiftsnivåer för egenavgifter, som införs under ett löpande år, medför viss ökning av de administrativa kostnaderna för egenföretagarna.” Senare när Riksrevisionen redovisade sin rapport uppgav 73 procent av företagen att de inte hade märkt någon skillnad eller ansåg att det blivit krångligare regler. Regelbördan och kontrollerande tjänstemän måste minskas och framför allt borde man sätta stopp för utdömande av oproportionellt stora straffavgifter, när någon företagare av bristande kunskap eller otydlighet i reglerna tillämpat bestämmelserna fel.

Enklare regler för aktier i fåmansföretag/familjeföretag

Reglerna som reglerar beskattningen av ägare av fåmansföretag/familjeföretag, de så kallade 3:12‐reglerna, ska tas bort så att all aktieutdelning beskattas lika, oavsett storleken på företagen. Ska det vara någon skillnad borde den bestå i att samhället belönar den som driver företaget framför den som ”bara” investerar pengar. I Småföretagarnas undersökning ansåg endast 20 procent att 3:12‐ reglerna fyller sin funktion.

Majoriteten av svenska företag är s.k. fåmansföretag. De här företagen omfattas av andra skatteregler vid t.ex. aktieutdelning och aktieförsäljning än de stora företagen. Reglerna är strängare för hur företagets pengar får och kan användas, trots att man både själv satsat pengarna i företaget och är direkt beroende av företagets välgång. Idag råder t.ex. ett förbud för fåmansföretag att låna ut överlikviditet till ägarna. Detta låneförbud måste tas bort så att ägare, oberoende av företagsstorlek, själv får bestämma över sina satsade pengar.

Underlätta ägarbyten och generationsväxling

Ägarledda företag har strängare regler för hur företagets pengar får och kan användas. Med tanke på att frågan om generationsväxling för Sveriges företag varit på tapeten under en lång följd av år, borde man inte missgynna fåmansföretagares barn att ta del av företagets verksamhet.

Under en lång följd av år har frågan om generationsväxling för Sveriges företag varit på tapeten, och då får man ju inte missgynna företagares barn att ta del av familjeföretagets verksamhet. Stimulera hellre barn till företagare att delta i företagets drift. Reglerna som idag gäller för större företag ska också gälla de mindre.

Förväntade effekter av enklare ägarregler för fåmansföretagare blir:

• Större vilja att investera skattade pengar i egen verksamhet, vilket ger fler företag
• Enklare byråkrati för ägarledda företag
• Minskat behov av skattebyråkrater
• Enklare generationsväxling

Väl fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem

Ungdomsarbetslösheten i Sverige är mycket hög (20-25 %) jämfört med ett flertal länder i Europa samtidigt som bristen på utbildad personal utgör det enskilt största hindret för småföretagen att expandera enligt rapport från Näringslivets Regelnämnd (NNR). Exempel på länder i vår närhet som lyckats betydligt bättre är Österrike och Tyskland, med ungdomsarbetslöshet under 10 % enligt Eurostat. Avgörande förklaring till detta är att dessa länder har väl fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem.
I Sverige finns till viss del lärlingsgymnasier, men dessa är i mycket liten utsträckning anpassade för småföretagares villkor. En ordentlig förändring utifrån småföretagarförhållanden skulle ge företagen möjligheter att rekrytera personal med rätt kompetens och därmed ges möjlighet att växa. Ju mindre företagen är desto svårare och relativt sett dyrare är det att rekrytera och internutbilda personal. Eftersom det är i de små företagen som nya arbetstillfällen skapas, så innebär en anpassning även att det blir enklare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden den här vägen. Småföretagarnas Riksförbund presenterade under våren 2013 rapporten ”Lärlingssystem – Nyckeln till ett fungerande samarbete mellan skola och näringsliv”. I denna beskrivning av hur man hanterar frågan i Danmark, men även i Tyskland och Österrike, visas att Sverige har mycket att lära. Med ett fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem kan man i Danmark få nästan 40 % av gymnasieeleverna att gå igenom en lärlingsutbildning. (Dessutom är systemet inte bara låst till ungdomar).
Under hösten 2013 genomförde Småföretagarnas Riksförbund en undersökning bland våra medlemmar om några av de viktigaste frågorna för småföretagare. Totalt fick vi 1 043 svar på frågan om man skulle ta emot en lärling om vi hade ett liknande lärlingssystem som t.ex. Danmark. Det är en helt annan inställning och effekt än de nuvarande försöken från statsmakterna.

tabell 7 Näringspolitiskt program

Förväntade effekter av ett arbetsplatsförlagt lärlingssystem:

• Fler ungdomar på arbetsmarknaden, d.v.s. minskad ungdomsarbetslöshet.
• Fler ungdomar i småföretag, vilket kommer att underlätta generationsskiften.
• Fler ungdomar som finner det naturligt att starta företag och jobba i mindre företag.

Utveckla ett fungerande system i Sverige

I flera av Sveriges konkurrentländer inom EU har man sedan decennier utvecklat lärlings¬system. I t.ex. Österrike går 40 procent av alla ungdomar i arbetsplatsförlagd utbildning efter grundskolan. Det betyder att ungdomar kan ett yrke när de nått 19-årsåldern, samtidigt som de har gymnasiekompetens i fem basämnen. Utbildning varvas vanligtvis så att två dagar i veckan ägnas åt teori och de övriga dagarna åt praktiskt arbete på en arbetsplats. Det är vår bestämda uppfattning att det är alldeles nödvändigt att Sverige inom detta område tar efter bl.a. Tyskland, Österrike och Danmark och skapar förutsättningar för lärlingssystem anpassade för småföretagares villkor.

Inte bara ungdomar

Det behövs framför allt tre saker för ett arbetsplatsförlagt lärlingssystem kan fungera även för vuxna som vill byta yrke och för att snabbare få in invandrare på arbetsmarknaden. Först uppbyggnad av systemet som sådant, där det borde vara fullt möjligt att kopiera väsentliga delar av existerande system i angivna länder. Hjulet måste inte uppfinnas igen.

Sedan måste en hållbar finansiering ordnas där t.ex. staten på olika sätt kan subventionera kostnader för lärlingsanställningar, vilket med stor sannolikhet skulle bli ett nollsummespel då kostnader för arbetslöshet och utanförskap minskar. Arbetsgivaravgifter bör t.ex. inte tas ut på lärlingsanställningar då dessa personer fortfarande är under utbildning, men även ytterligare subventioner skulle troligen vara högst lönsamma.

Vidare måste synen på begreppet lägsta lön ändras, eftersom ett viktigt incitament för framför allt småföretag att anställa lärlingar är att de kan anställa okvalificerad arbetskraft till låga kostnader och lära upp dem till fullvärdiga medarbetare. För att få in fler på arbetsmarknaden måste deras löner tydligare kopplas till prestation. När man saknar kompetens inom ett område kan man inte ha samma betalning som den erfarne medarbetaren. För att kunna få fler ungdomar i mindre företag, krävs därför lärlingslöner för att ha råd att anställa den oerfarne.

Utbildning anpassad till att starta och driva företag

För att kunna hänga med i den internationella konkurrensen med höga förädlingsvärden måste också småföretag få del av landets högre utbildningar. I dag är det tyvärr få högre utbildningar som är anpassade till de mindre företagen. Den största delen av Sveriges högskole- och universitets- utbildningar är i stället direkt anpassade till offentlig sektor. Det gäller t.ex. yrken som lärare, läkare, sjuksköterskor och bibliotekarier.

Grundläggande kunskaper i entreprenörskap

Hela utbildningsväsendet, liksom hela den offentliga sektorn, måste få åtminstone grundläggande kunskaper i entreprenörskap. Sverige behöver fler entreprenörer och företagare, men också ett samhälle som inser betydelsen av denna kunskap och egenskap. Om alla elever i svenska skolor får lära sig entreprenörskap, helst av verksamma entreprenörer av kött och blod, kan vi se fram emot en spännande utveckling. Kunskap om att driva företag skapar medarbetare i större företag som förstår vad det kostar och krävs för att dra in deras lön.

Krafttag för rättvis konkurrens

De verksamheter som inte behöver utföras i offentlig regi måste konkurrensutsättas, och då i första hand i så små delar att även de minsta företagen kan vara med och lämna anbud. Förutsättningarna för privata och offentliga företag är på många sätt olika. Till exempel går inte en myndighet eller en kommun i konkurs, och det finns en finansiell styrka och garantier hos en kommun eller en myndighet som väldigt få privata företag har.

Förväntade effekter av sund offentlig konkurrens:

• Bättre använda skattepengar.
• Bättre service och kvalitet för samma skatteuttag.
• Fler lokala företag som kan utvecklas.

Snedvriden konkurrens missgynnar småföretag

Det finns många exempel på hur offentliga pengar används för att snedvrida konkurrensen, vilket i första hand missgynnar de minsta företagen på den lokala marknaden. Exempel på verksamheter som snedvrider konkurrensen är kommunala solarier och kaféer, Lantmäteriets monopol-verksamhet, städverksamhet i landstingsregi och olika arbetsförmedlingsprojekt. Även den kommunala förköpsrätten av mark missbrukas, vilket också blir konkurrensbegränsande, liksom systemet med
kommunala bolag i olika former av konstellationer.

Stat och kommun måste ha bevisbördan

Frågor om osund konkurrens på en lokal nivå är mycket känsligt för de minsta företagen, vilka i många fall har sin huvudmarknad lokalt. Ifall man kritiserar den egna kommunens snedvridning av konkurrens finns risken att man blir diskvalificerad för den lokala marknaden för överskådlig tid. Kommuner måste därför tvingas definiera och beskriva varför man bedriver sina olika affärsmässiga verksamheter utifrån vad kommunallagen kräver.

Reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet trädde i kraft den 1 januari 2010. De ger Konkurrensverket möjlighet att ingripa när kommuner, landsting och staten i sin säljverksamhet hindrar en sund konkurrens. Till detta kommer valfrihetssystemet genom LOV. Bevisbördan ska alltså ligga på kommunen eller staten medan anmälan kan göras anonymt till t.ex. Småföretagarnas Riksförbund.

Anpassning av LOU till de små företagens villkor

Lagen om offentlig upphandling (LOU) måste anpassas till småföretagen. Större organisationer kan alltid anpassa sig till regler som gäller för mindre företag, men det är mycket svårare åt andra hållet.

Förväntade effekter av anpassning av LOU:

  • Fler anbud till offentlig upphandling.
  • Bättre använda skattepengar – billigare och bättre.
  • Fler småföretag får del av skattefinansierad verksamhet.

LOU gynnar storföretagen

Offentlig upphandling omfattar mycket stora belopp varje år. Det som köps in för skattepengar omgärdas av stor byråkrati och ett snårigt regelverk, bl.a. Lagen om offentlig upphandling (LOU), vilket medför att det i realiteten missgynnar mindre företag. Enligt Anders Wijkmans utredning (SOU 2011:73) genomförs årligen 19 000 upphandlingar i Sverige för 480‐580 miljarder kronor. Det är i första hand större företag och organisationer, bl.a. multinationella företag, som får del av svenska skattepengar och som kan anpassa sig till LOU, vilket resulterar i att allt färre företag lämnar anbud på offentlig upphandling.

Genom krångligare regler med juridik, i stället för affärsmässighet, kommer våra gemensamma skattepengar att slösas bort i onödan. Allt fler upphandlingar drar ut på tiden p.g.a. överklaganden till förvaltningsdomstolen. Enligt Anders Wijkman överklagas 5 procent av upphandlingarna.

Skapa sund hantering av offentliga inköp

Belöna affärsmässighet och kvalitet före pris, alla vet ju att man i allmänhet får vad man betalar för. Det vore ett steg i rätt riktning mot sundare hantering av de gemensamma inköpen från stat och kommun. Dessutom skulle överklaganden av offentliga upphandlingar kunna prövas av ett affärsmässigt organ, specialiserat på inköp och upphandling och inte av en juridisk förvaltningsdomstol. För att inte skapa ytterligare en juridisk och byråkratisk koloss, måste detta inköpsorgan domineras av småföretagare.

Extrapoäng vid ”fel” i förfrågningsunderlag

Det blir allt vanligare med förfrågningsunderlag som innehåller ”ovidkommande” krav. Det kan gälla krav på omsättning som vida överstiger den beräknade anbudssumman, hänvisning till standard eller myndighet som upphört eller t.o.m. snöröjningsplan för något som ska utföras under sommaren i Halmstad. Den här typen av ”överkrav” diskvalificerar småföretag och fördyrar processerna.

Den lille lokalt verksamme företagare känner till att kritik av kommunens förfrågningsunderlag i många fall innebär att man blir ”bortdömd” vid utvärderingen. I stället skulle, anbudsgivare som kan påvisa onödigt ställda krav i förfrågningsunderlaget, gynnas genom att få pluspoäng vid anbudsutvärderingen. Ett sådant system skulle stimulera till förenklingar av processen och kanske även mer transparent. Helt säkert skulle i vart fall mindre upphandlingar bli mycket billigare att hantera.

Avskaffat sjuklöneansvar för de mindre företagen

Företagens sjuklöneansvar är en fråga som debatterats livligt under flera år. Det har ansetts som en av de väsentligaste orsakerna till att små företag inte vågat anställa personal. Alla politiska partier har varit eniga om att något måste göras men inte om vad och hur. Småföretagarnas Riksförbund har hävdat att den billigaste och effektivaste åtgärden skulle vara att ta bort båda veckorna i sjuklöneansvaret och att göra det i första hand för företag med upp till 10 anställda. Det är hos de små företagen som riskerna och de ekonomiska konsekvenserna med höga sjuklönekostnader kan vara förödande för företagets överlevnad. De större företagen kan lättare kalkylera in sådana kostnader och för offentligt ägda företag är det enbart en rundgång av skattepengar.

I undersökningar som Småföretagarnas Riksförbund har gjort uppger drygt 40 procent av dem att de skulle anställa en eller flera nya medarbetare om sjuklöneansvaret togs bort.

tabell 8 Näringspolitiskt program

Enkätundersökning hösten 2013 med 1 043 svar från småföretagare på frågan ”hur och om företagets personalstyrka skulle förändras om sjuklöneansvaret togs bort för arbetsgivare”

Från och med 2015 har ett förbättrat högkostnadsskydd för höga sjuklönekostnader införts. Detta är automatiserat och ger relativt sett mest till de minsta arbetsgivarna. Därmed har de särskilda riskerna för små företag i viss mån tillgodosetts. Grundregeln är emellertid att ersättningen betalas ut först året efter vilket kan skapa likviditetsproblem för en del mindre företag som drabbats av höga sjuklönekostnader. Det går dock att ansöka om ersättning i förskott. Då blir det genast krångligt. Ansökan skall göras på anvisade blanketter och om godkännande ges krediteras skattekontot. Detta kan ske var tredje månad och om det uppstår överskott på kontot kan ansökan göras om utbetalning. Vi tycker det hade varit mycket enklare och inte särskilt mycket dyrare att helt befria småföretagen från sjuklöneansvaret. Regelkrångel finns det nog av.

Förutom den direkta kostnaden för sjuklön har företagen dessutom ofta ytterligare stora kostnader för övertid eller ersättningspersonal när delar av personalen är sjuk. Dessa kostnader ersätts inte. Den totala kostnaden och likviditetsläget kan bli avgörande för det lilla företagets överlevnad.

Förväntade effekter av ett avskaffat sjuklöneansvar:

  • Minskad risk att anställa och därmed många nya anställningar i småföretag.

Sjuklöneansvaret hämmar nyanställningar

Lagen om sjuklön (1991:1047), som innebär att företagen har ansvaret för att betala sjuklön till sina anställda under de första två sjukveckorna, kom till för att tvinga företagen att ta ett större ansvar för personal och arbetsmiljö. Men med tanke på att de mindre företagen generellt sett har väsentligt färre sjukskrivningsdagar per anställd, än större arbetsplatser och offentlig sektor, håller inte det resonemanget. Från SCB:s statistik för 4:a kvartalet 2014 framgår att sjukfrånvaron i kommuner var 5,1 %, för landsting 4,6 %, för privata företag med fler än 200 anställda 3,6 % och för företag med färre än 5 anställda endast 2,1 %.

Dessutom var företagen medvetna om sitt ansvar för såväl personal som för arbetsmiljö innan lagen tillkom, vilket innebär att det reella motivet inte hade att göra med arbetsgivares ansvar för personal och arbetsmiljö. I varje fall inte för de mindre arbetsgivarna, vilka hämmas av reglerna när det gäller nyanställningar. Dessutom kan vi inte förstå varför arbetsgivaren ska betala sjuklön till anställda som bryter ett ben vid skidåkning, drabbas av ryggskott vid snöskottning osv. Vi tycker inte att det är rimligt att arbetsgivaren ska betala för olycksfall som inträffar på fritiden.

Stor kostnad för företagen

Det är arbetsgivarens ansvar att betala sjuklön till sina anställda under dag 2‐14 (1 karensdag). Det gäller vid varje sjukskrivningsperiod, dock med vissa undantagsregler. Därefter betalas sjukpenning ut av Försäkringskassan.

Sjuklönen är 80 procent av lönen oberoende av storlek på lönen, medan sjukpenningen är cirka 80 procent av lönen upp till en årsinkomst på 333 750 kr (2015). Arbetsgivaren har alltså i många fall en högre kostnad för en sjukskriven per dag än vad samhället har.

Överfinansierat trygghetssystem

I statens offentliga utredning ”Trygghetssystem för företagare” (SOU 2008:89), beräknades den genomsnittliga sjuklönekostnaden för år 2007 till cirka 1,3 procent av den totala lönekostnaden, medan sjukförsäkringsavgiften uppgick till 8,78 procent av lönesumman. För år 2012 anger Försäkringskassan den genomsnittliga sjuklönekostnaden till 0,88 %. Småföretagens sjuklönekostnader är i genomsnitt 0,4 procent av lönekostnaden, mot kommunernas 1,4 procent. Detta tyder på ett överfinansierat trygghetssystem, i synnerhet för småföretag.

tabell 9 Näringspolitiskt program

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kostnader för sjukpenning och rehabilitering m.m. samt intäkter från Sjukförsäkringsavgiften (ESV)

Sveriges småföretagare vill därför att systemet med att arbetsgivare ska betala sjuklön de första 14 dagarna avskaffas! Ska detta ske stegvis föreslår vi en början med de först 10 anställda.

Modernisering av LAS

En övergripande reformering av Lagen om anställningsskydd (LAS) är nödvändig och nya regler måste utformas så att arbetstagarnas kompetens, erfarenhet och personliga förmåga att utveckla verksamheten väger tyngre än antalet anställningsår, vid driftsinskränkningar och omorganisationer. I Småföretagarnas undersökning 2013 ansåg 73 procent av medlemmarna att LAS är ett stort hinder för nyanställningar.

Förväntade effekter av en reformering av LAS:

  • Tryggare att anställa, vilket innebär fler människor i arbete.
  • Ökad rörlighet på arbetsmarknaden, vilket är positivt för såväl individens som företagens utveckling.
  • Större flexibilitet för företagen att anpassa verksamheten till rådande affärsmöjligheter.
  • Minskad ungdomsarbetslöshet då företagen vågar anställa och satsa på ungdomar igen.

LAS är omodern

Sverige har idag ett föråldrat system med både lagen om anställningsskydd (LAS) och kollektivavtal som reglerar anpassning av arbetsstyrkan. Dagens system för tillsvidareanställning, sist in‐ först ut ‐ principen, är otidsenlig och infördes då Sverige var ett utpräglat industrisamhälle med en statisk arbetsmarknad. LAS är inte anpassad till dagens affärsintensiva tillverknings‐ och tjänsteföretag med behov av en rörlig arbetsmarknad. Genom olika ”justeringar” av lagen, genom t.ex. allmän visstidsanställning, har lagens avsikt underminerats.

I många fall leder LAS till klara begränsningar i företagens möjligheter att anpassa personalstyrkan och dess kompetens till rådande konjunktur‐ och säsongsvariationer. Dagens system är även ett starkt bidragande skäl till att Sverige har bland Europas högsta ungdomsarbetslöshet på cirka 25 procent.

Företagen förlorar kompetens

Små företag, med tio eller färre anställda, har rätt att undanta två för verksamheten viktiga personer innan turordningen fastställs. Behovet av undantag är således mycket stort, varför regeln bör bli generell för alla företag i avvaktan på en övergripande förändring av turordningsreglerna.

Trots möjligheten, om det finns kollektivavtal, att förhandla med facket om turordningen, upplever vart femte företag att turordningsreglerna medför att företaget förlorar kompetens. Finns inget kollektivavtal finns inte ens möjligheten att förhandla om turordningen. Normalfallet för mindre och medelstora företag är att de saknar egen anslutning till kollektivavtal.

LAS är negativ både för individ och företag

Nuvarande turordningsregler leder till en orörlig och rädd arbetskraft. Kompetenta anställda, med lång anställningstid, avstår inte sällan från att byta anställning. Detta på grund av risken att förlora sin, på anställningsår grundande, trygghet för att bli ”nyanställd” hos en annan arbetsgivare och därmed riskera att bli uppsagd i händelse av arbetsbrist. Detta är osunt och negativt för både individens och företagens utveckling. Vidare leder turordningsreglerna till att unga människor, med den modernaste och bästa utbildningen som kan få företaget att utvecklas och växa, blir de som får lämna först.

Ändrade anställningsformer med begripliga regler

Andra prioriterade ändringar i LAS som skulle leda till ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och i synnerhet hos småföretagen är:

  • Förlängd provanställningstid till ett år.
  • Förkortad uppsägningstid för arbetsgivare till samma tid som gäller för arbetstagare.

Slutligen måste LAS förenklas och utformas på ett sådant sätt att reglerna blir begripliga och möjliga att hantera, inte bara för stora företag med arbetsrättslig expertis, utan även för småföretagare utan expertkunskap i arbetsrätt.

Bättre möjligheter för kapitalförsörjning av företagande

Sverige har inte, som i många andra länder, möjlighet att ha aktiebolag med lågt aktiekapital eller använda obeskattade pengar till företagsuppbyggnad. Sverige har heller inte något system där tjänsteföretag kan låna pengar eftersom personal och idéer inte fungerar som säkerhet i bank. Av bland annat dessa skäl startas alltför få företag i Sverige, faktiskt nästan minst inom EU. Dessutom växer de för sakta och klarar inte särskilt stora påfrestningar under etableringsfasen. Det finns visserligen förslag från regeringen om skattelättnader för investeringar i nystartade eller växande företag, men det är både komplicerat och byråkratiskt och dessutom utformat av och för tjänstemän. I Riksrevisionens granskning av ”Statens insatser för riskkapitalförsörjning – i senaste laget” (RIR 2014:1) framgår att detta system inte fungerar för småföretag. 38 miljarder finns i det statliga systemet för företagsfinansiering och bara 0,7 % satsas på nyföretagande. Den stora majoriteten satsas på mogna företag och i storstadsregionerna (80 %).

Sänkt aktiekapital stimulerar fler

  • Småföretagarna vill att lägsta aktiekapital sänks till 10 000 kr för att stimulera tjänsteföretagande.

Aktiebolag, vilket är en företagsform skild från privatekonomin, som också skapar enklare regler för att starta tillsammans med fler personer, borde vara en naturlig företagsform vid uppstart. Att starta tillsammans med andra innebär att man kan komplettera varandras kompetens och engagemang, vilket borde gynna varje form av företag. För att göra detta enkelt och för att kunna använda pengar som sätts av i företaget till kompetensuppbyggnad måste kravet på minsta aktiekapital sänkas. Eftersom aktiekapital får utgöras av inventarier, varulager och liknande (s.k. apportegendom), men inte av människor, kunskap och utveckling begränsas reglerna för hur aktiekapital kan användas på moderna sätt. Tjänsteföretag med hög förädlingsgrad och specialistkompetens missgynnas av dagens system.

Genom EU:s förslag om Privata enmansbolag (SUP) kommer även reglerna för företagsformer i Sverige att förändras, så det kanske kan vara idé att vara lite proaktiv?

Låt vinster stå kvar obeskattade

  • Småföretagarna vill att vinster ska få stå kvar obeskattade i företaget för att kunna säkerställa utvecklingsresurser när de behövs.

För att ett befintligt företag ska kunna växa med egna pengar, vilket ökar chansen att planera för detta och lyckas med företagandet, behöver pengar kunna behållas obeskattade i företaget tills de används. Idag finns regler om periodiseringsfonder och expansionsmedel, där delar av vinsten får sparas men inte så mycket som man kan behöva. Dessutom är reglerna, i vissa fall, invecklade och tidsbegränsade.

Inför grundavdrag vid företagsstart

  • Småföretagarna vill att ett grundavdrag införs, till en början på 100 000 kronor och utan en massa byråkratiska förbehåll.

För att stimulera fler företag och att fler människor bidrar till nyföretagande bör ett avdrag från inkomstskatt införas. Genom att inkomst av kapital eller lön kan befrias från skatt när det investeras i nya eller växande småföretag kommer fler människor att bli berörda, vilket kommer att gynna engagemang och intresse för företagande i Sverige. ROT och RUT borde kunna kompletteras med något offensivt.

Gemensamma begrepp företagare/näringsidkare samt närståendekretsen

Svensk lagstiftning måste skapa ett gemensamt begrepp för företagare och näringsidkare. Idag är det mycket lätt att hamna mellan stolarna eftersom det inte finns någon entydig och generell förklaring till vem som är företagare inom olika delar av lagstiftning och regelverk. Även den så kallade närståendekretsen (som påverkas extra mycket av att vara verksam i någon släktings verksamhet) har olika omfattning i olika lagar och regler.

Dessa oklara regler innebär till exempel att valet av företagsform avgör om man kan få avdrag för sjuk‐ och hälsovård. Det finns andra diskriminerande regler som gör att utfallet blir olika om lagen anger begrepp som näringsidkare och företagare etc.

I följande lagar och bestämmelser tolkas företagare eller näringsidkare på olika sätt:

  • Lönegarantilagen
  • Fåmansbolagsreglerna
  • Sjukförsäkringen och försäkringslagstiftningen
  • 3:12 reglerna i inkomstskattelagen
  • Arbetslöshetsförsäkringen

Småföretagarna kommer att göra en kartläggning av de mest anmärkningsvärda fallen och sedan försöka påverka politikerna att göra ändringar i lagstiftningen. Målsättningen måste vara att skillnaderna i största utsträckning upphävs så att vi får ett enhetligt företagarbegrepp i alla lagar.

Även reglerna om vilka som betecknas som närstående till företagare måste vara gemensamt för olika lagstiftningar. Sen kan man alltid fundera över attityden när man anses smittas av företagare. Är företagare någon anmälningspliktig sjukdom eller så? Tänker sig lagstiftarna någon form av vaccination mot företagare?

Anpassad omsättningsnivå för revisionsplikt

Sveriges småföretagare vill att nivån för revisionsplikt anpassas till omvärlden och höjs till åtminstone en årsomsättning på 50 miljoner kr.

Förväntade effekter av höjd nivå för revisionsplikt:

  • Lägre kostnader för de företag som berörs.
  • Fler företag som anställer en fjärde och femte person.
  • Tydligare funktion för revisorer.

För låga gränsnivåer i Sverige

Från och med 2010‐11‐01 infördes en liten lättnad för mindre aktiebolag avseende kravet på revisor. Aktiebolaget ska varaktigt uppfylla minst 2 av 3 kriterier:

  1. Nettoomsättning på mindre än 3 miljoner kr/år.
  2. Balansomslutning på mindre än 1,5 miljoner.
  3. Mindre än 3 anställda.

I en internationell jämförelse är ovanstående mycket låga gränser.

 

Gräns för antal anställda hämmar tillväxt

Att använda en gräns avseende antal anställda medför en helt onödig begränsning för företags tillväxt. Mindre företag växer ofta med antalet anställda och att anställa person nummer 4 innebär en 30 %‐ig ökning av personalstyrkan, med åtföljande risk/möjlighet och kostnader.

Låt aktiebolagsägare bestämma om revisor

Det naturliga vore att ägare av aktiebolag själva bestämmer ifall revisor behövs. De 15‐25 000 kronor en revisor kostar årligen borde vara bättre att använda till att anställa och växa än för att revidera sig själv.

Det är ju aktiebolagets ägare som betalar revisorns kostnader, så den affärsmässiga bedömningen ägare, där ägaren ska bekosta en extern kontroll av sig själv. Framför allt när det är lagbundet och inte efter behov eller önskemål från ägaren.

Den här webbplatsen använder cookies för statistik, anpassat innehåll och annonser. Läs mer här.